Har ni tänkt på hur ni själva är någon gång? Hur ni agerar, vad ni tänker, vad ni känner, hur ni är mot andra och framför allt hur ni är mot er själva? Hur behandlar du dig själv? Älskar du dig själv och din kropp? Är du bekväm med den du är? Reflekterar du över hur du egentligen behandlar dig själv?
Jag har låååångt ifrån alltid gjort det. Vad andra tycker, vad andra gör och vad andra säger har varit det viktigaste. Jag har valt att vara den där ”ja-sägaren” som vill vara andra tillags. Men oj vad fel jag haft i livet och OM LIVET. För livet är ju inte till för att göra som alla andra vill eller gör hela tiden och det blir ett ouppnåeligt mål att hela tiden springa runt och vara andra tillags eftersom alla är vi olika och vänder du ryggen till så tycker någon något annat och hur ska man då göra? Vems ”sida” ska man stå på då?
Genom åren har jag blivit mycket bättre på att ta hand om mig själv och våga stå för det jag själv tror på och som jag mår bra av. Men det har varit oerhört svårt och ett jobbigt berg att bestiga. Idag kan jag se toppen av berget och att jag närmar mig med stormsteg men ännu är jag inte riktigt över. Förr såg jag inte ens toppen utan kravlade mig upp och ner hela tiden.
Jag tror att många kan känna igen sig i min beskrivning om att inte fullt ut, långt där inne, känna att man står upp för sig själv till 100 % – att man t.ex. jobbar med det man vill, att man äter den maten man vill, att man säger nej till saker man inte vill, att man känner efter vad som får mig att må bra? Går jag till jobbet varje dag med ett leende på läpparna, känner jag glädje över det jag gör, kan jag leva mig in i att jag är 90 år gammal och ligger på sängen och känner att ”vilket underbart liv jag levt”? För det är väl så det ska vara?
Sen kan allt inte vara rosenrött alltid, men jag börjar på riktigt förstå att min hälsa även påverkas av hur jag har det runtomkring mig, hur jag trivs med olika saker jag gör om dagarna, vilka människor jag möter osv. Allt påverkar hälsan såväl dina egna tankar och känslor som andras energier. Är du t.ex. bland personer som dränerar dig på energi så kan det leda till sjukdomar och oförklarlig trötthet eller om du kanske inte alls arbetar utan är hemma om dagarna, men längtar efter gemenskap, så kan det ta all kraft från dig och leda till symtom som du inte mår bra av.
Att det tar kraft att gå runt och inte våga vara den man innerst inne är pga. olika anledningar kan jag vara den första att skriva upp mig på den listan för att det stämmer. Det tar oerhört mycket energi och det är en oerhörd vinst att försöka förstå varför och jobba med det som gör att du ständigt hamnar där och att även lära känna dig själv. Vem är jag?
För mig har det hjälpt att använda mig av Mindful tapping för att förstå varför jag lägger större vikt vid att andra ska må bra istället för att jag själv ska må bra. För det är ju lite det man håller på med när man ständigt låter andra få sin vilja, sina åsikter, sina känslor och tankar bekräftade de gånger då man själv anser något annat. Det har tagit tid och inget som sker på en vecka. Men jag tror att alla har vi situationer från förr som gör att vi senare agerar på ett visst sätt. Man vill inte gå runt och bära på jobbiga känslor så istället hittar man vägar för att lösa det på, vägar som inte hjälper en framåt utan snarare bakåt.
Kunskapen jag har inom den kinesiska medicinen har också varit till stor hjälp för att veta hur jag kan göra, hur min kropp mår och hur fysiska symtom hänger ihop med mitt sätt att vara. Det är fortfarande saker som jag vissa dagar får en aha-upplevelse av där jag förstår och kan dra slutsater. Tror att min hjärna varit inställd på helt fel saker under väldigt lång tid, vilket gjort att den ”prioriterat” andra saker framför det som är viktigt. Jag har försökt förstå och trott att jag har gjort det, vilket jag kanske har rent faktamässigt, men det är skillnad på att förstå och verkligen förstå inuti.
Så om du vill hjälpa dig själv en bit på vägen börja fundera över hur du mår, hur du känner kring saker som du gör om dagarna. Är jag glad? Ger det mig glädje? Varför ger det mig inte glädje? Beror det på mig själv och mina egna tankar eller omringas jag av personer som inte är bra för mig? Det är inte lätt att förstå hur saker hänger ihop bara sådär, men om man verkligen vill så finns det verktyg att ta hjälp av. Orsaken till att du aldrig känner glädje kan också bero på en obalans i kroppen som du byggt upp under en tid…det är för en professionell kinesisk akupunktör inte svårt att se eller hjälpa dig med, men det handlar också om att själv kunna lära sig se helheten i livet. Vad har jag runt mig, vad går jag runt och tänker på under dagen, är det något som ger mig lugn och glädje eller stressar det mig bara? Gör jag det jag vill? Utforska dig själv, om du nu inte känner att livet leker och jag mår bra, då finns det ju ingen anledning till det. Men det är spännande, jag älskar det verkligen,och de gånger när pricken faller ner över i:et då känns det som att man vunnit fem miljoner på lotto :)!
Hoppas du gillar det jag delar med mig av och att det kan hjälpa dig som behöver det på vägen. Jag tycker nämligen det är onödigt att fler ska behöva ”lida” helt i onödan när det finns hjälp och fantastiska verktyg att skapa det liv man vill ha. Alla har vi våra sidor, men det är långt ifrån alla sidor som man behöver i sitt liv, som hjälper en till ett bättre mående. Det är också långt ifrån alla som väljer eller vill ta sig igenom den delen som de långt där inne vet att de borde ta sig igenom. Jag kan lova att livet efteråt bli fantastiskt mycket bättre både för dig själv och förmodligen för andra runt dig också. Glöm aldrig oavsett om du är där nu, har varit där eller aldrig varit där djupt nere, att hälsan påverkas av ALLT du har runt dig, det du gör, upplever, tänker och känner. Sen ligger det något oerhört viktigt i ordspråket: ”Det är inte hur vi har det, utan hur vi TAR det”!
Ha en fin dag! ❤
All kärlek/ Tina
att bli vän med kroppen 