Alla har vi nog känt att man ibland hamnar i perioder och situationer när känslorna och tankarna liksom äter upp en. Jag är nog en sådan person som känner extra mycket och definitivt tänker alldeles för mycket. Det har gjort sig väldigt tydligt den senaste tiden att livet skulle kunna se väldigt annorlunda ut om man hade ett annorlunda sett att se på världen. Jag har skrivit det tidigare och skriver det igen. Man ser välden utefter de glasögonen man bär och i dessa glasögon ligger hela ens bagage, ens känslor, tankar, obalanser i kroppen, ens erfarenheter osv. Det är så fascinerande att jag kan välja ett annorlunda sätt och skapa mitt liv utefter det om jag är villig, vågar och kämpar för att ställa ordningen i kroppen till rätta.
Man kan se på kroppens obalanser på olika sätt. Går jag till en psykolog ser de mitt problem på ett sätt, går jag till en KBT terapeut ser de saker på ett annat, går jag till den kinesiska medicinen anser de att orsaken är någon annan och går jag till en som är utbildad inom näringslära ser de på det på ett annat sätt och ger sina bästa tips utefter deras kunskaper. Alla vill lösa problemet, men alla vill inte lösa den djupliggande orsaken till att det är som det är. Det är alltid dit jag själv vill komma. Jag kan tycka det är väldigt fascinerande att man förklarar orsaken till att man t.ex. har mycket tankar på olika sätt, även fast att vi alla är gjorda av samma material. Att en doktor rekommenderar antidepressiva medel vid för mycket tankar och känslor medan den kinesiska medicinen ser det som en obalans i de olika organen. Vägen man väljer är frivillig och jag accepterar andras val av väg i livet, alla har vi vårt eget ansvar. Eget ansvar för att söka sig till ett liv man trivs med. Trivs man så är det ju inga problem. Det andra trivs med passar inte mig och det är ju helt ok.
Att förstå sina känslor, sina tankar, sig själv, sin kropp och kunna se bakom det man gör är något som hjälpt mig framåt. Det är oerhört jobbigt att se sig själv, sina mindre bra sidor och sen våga ändra det så att det kan bli på ett sätt som man själv mår bättre av. Att förstå sig själv skapar ofta känslor och tankar som är ”all over the place” – det är både glädje, lycka, sorg, oro, rädsla, besvikelse och eufori, allt på samma gång.
Förstår man inte att det är så att förändras, kanske man inte fixar att stå ut i det och ger istället upp när känslan av rädsla tar överhand. Låter man den känslan ta över påverkas kroppen på ett negativt sätt och andra obalanser kan uppkomma. Känslor går djupast in i kroppen och liksom dränerar en på energi. Det har varit väldigt tydligt för mig under en period och ju svagare man är desto större blir känslorna och har svårare att släppa taget.
Jag älskar kunskapen om kroppen och livet och det är kanske det som varit min räddning nu när jag inte mått så bra den senaste tiden med bl.a. utmattning och hemsk hjärntrötthet som det så fint heter. Orsaken till det är jag själv och mitt sätt att vara ihop med lite andra detaljer som sätter pricken över i:et. Men man återgår alltid till sig själv i slutändan. Tyvärr tänker man inte alltid på det förens det är försent. Min kropp hade förmodligen klarat av att hantera där jag hamnat idag om jag inte plågat den halva mitt liv tidigare och mitt liv hade sett annorlunda ut om jag kanske inte mött vissa personer jag mött i livet – men allt har en mening. Min dröm har alltid varit att lösa problem och hjälpa människor på olika sätt, att förstå mig på VARFÖR man gör som man gör – och de sägs ju att egen erfarenhet är det allra bästa så kanske man hamnar i vissa lägen för att man ska vara förberedd för vad som komma skall…eller är det inte så…återigen finns det flera sätt på hur man ser på livet! Valet är ens egna, välj att vara i dina känslor och tankar och förstå dem, ha dem som en vägvisare eller lägg locket på och acceptera att det är som det är eller varför inte leka struts och köra huvudet riktigt långt ner i sanden och hoppas att allt löser sig av sig självt…
All kärlek/ Tina ❤
att bli vän med kroppen 