Grey’s – livet och döden

Ibland finns det inget bättre än att drömma sig bort i en serie. Ligga raklång i soffan och bara släppa allt som finns runtomkring en och bara fokusera på serien. Att låta tankar och känslor vila från vardagens sysslor och istället åka iväg någon annanstans. För har ni inte känt så ibland när ni tittar på något att både tankar och känslor flyger iväg och väcker saker inom en, både sådana man själv varit med om men också sådant som handlar om livet i stort och även döden?

Igår tittade jag på Grey’s Anatomy och påmindes väldigt mycket om just detta, livet och döden. Varför lever man egentligen? Varför håller man på som man gör? Vad är meningen med livet när det ibland inte finns något ljus i tunneln? Varför i hela friden har jag hållt på som jag gjort år ut och år in?

Helt sjukt obegripligt tycker jag det är idag samtidigt som jag förstår varför jag gjort det. Under flera år tvingade jag mig till saker jag absolut egentligen inte ville, det var som att det var det som var normalt, att det bara måste fortgå. Ett oerhört starkt driv, men som drev åt helt fel håll.

Grey´s påminde mig återigen om att livet inte är till för att plåga sig igenom eller levas på ett sätt man egentligen inte vill eller mår bra av. Jag tänker mer och mer på ”vill jag dö och inte riktigt ha levt”? För det är ju lite så det blir om man lever men inte mår bra i sättet eller situationen man lever i.

Lika tydliga och nära sådana tankar och känslor blir när man påminns om dem, lika tydliga är tankarna och känslorna som kommer när ångesten över att jag inte gått en lång runda kommer. Då är det de tankarna som ”regerar” över kropp och knopp.

Tankar och känslor påverkar och styr oss otroligt mycket och ibland kan det kännas som att man kvävs av sina egna känslor och tankar.

Men behöver det verkligen vara så? Behöver du vara styrd av tankar och känslor som inte får dig att må bra?

När man är i det tror man inte att det går att ändra eller tänka annorlunda. Det är oftast så starkt och driver en till att göra saker som man egentligen vet att man inte vill göra. Men man gör det ändå för att ångesten som oftast kommer om man inte gör det är för jobbig att härda ut. I början vet man nog inte ens att det inte är bra för en, utan man kör bara på.

Det går inte att köra på hur länge som helst…kroppen förbrukas och man kommer närmare döden än livet. Kanske låter overkligt och hemskt och det kan jag hålla med om…men jag kan också intyga att kroppen inte är en robot som klarar allt eller där delar kan bytas ut och köpas på internet. Din kropp är unik och den som får dig att leva…den som får dig att andas, att tänka, att fisa…en underbar sak som borde behandlas med all respekt som finns. Du borde ta hand om den som om den vore en vacker, skör och strålande diamant.

Jag säger detta eftersom jag själv vet hur det känns att inte ha behandlat sin kropp väl. Hur kroppen tillslut ger upp och inte vill vara med längre. Döden kommer en närmare än själva livet.

Jag tänker också att eftersom en tv-serie kan påverka ens tankar och känslor borde man själv kunna styra över dem och välja vad eller hur man vill tänka och känna.

Innan jag började läsa kinesisk medicin hade jag inte en aning om hur kroppen fungerar och hur saker och ting hänger ihop…men inte ens då, när jag visste, levde jag utefter det eftersom jag förmodligen inte riktigt hade kört slut på mig totalt just då eller var insikten inte lika stor som den blivit nu. Kunskap och medvetenhet är absolut helt fantastiska delar som behöver uppmärksammas i första hand. För är du inte medveten då vet du inte riktigt vad det är du har att jobba med, du måste erkänna att du har ett problem och vara villig att ta tag i det. Sen utmed resans gång krävs det oerhört mycket tålamod, acceptans och ett jävlarenamma för att ta sig igenom det. Det kommer inte vara lätt, men det kommer vara värt det i slutändan.

Idag tackar jag Grey´s anatomy för gårdagens insikter och påminnelse om att vissa saker i livet är viktigare än andra och att vi inte är odödliga. Vi är inga robotar. Du som fixerar dig på hur din kropp ser ut, sluta med det, det tar alldeles för mycket energi ifrån dig. Energi som kommer ta slut en vacker dag. Jobba med orsaken till att du fixerar dig och tycker det är så viktigt att se ut på ett speciellt sätt att det tar energi ifrån dig. Gå en kurs i Mindful Tapping, besök en kunnig och duktig terapeut i kinesisk medicin som kan hitta orsaken och obalansen som inte behöver finnas i din kropp eller hitta DIN väg. Mitt bästa råd är att gör det INNAN det är för sent. Gör det när du ser minsta tecken på att något inte känns rätt. Jag är oerhört arg på mig själv idag för att jag inte lyssnat trots min kunskap och trots att vänner som jobbar med alternativa metoder sagt till mig vad jag ska göra. Drivet åt det andra hållet har varit för stort. Ibland kanske man måste ner så djupt i hålet för att man ska inse det själv. Jag önskar att vår kropp inte fungerade så utan att den gav oss en rejäl käftsmäll varje gång vi gick brott på oss själva, så hård att det verkligen kändes och gjorde att vi stannade upp. Vad håller jag på med?

Personligen tror jag att livet fortsätter efter detta, men i en annan skepnad. Men tanken på att lämna det som finns här och nu, den får mig att kämpa lite extra och att inte ge upp. För ger du upp kommer du närmare obalansen som med tiden också blir större och större och tillslut orkar inte kroppen längre. En sanning som många behöver ta på större allvar!

Önskar er alla en fin dag!

All kärlek/ Tina