När man blir äldre känns det inte riktigt lika stort att fylla år som det gjorde när man var liten. Den där extremt härliga pirrande känslan som infann sig i min mage då, är inte riktigt lika stor längre. Väntan på att någon ska börja sjunga och dörren öppnas. Ögonen som varit vakna länge låtsas vara stängda, och man kan knappt bärga sig från att avslöja leendet på läpparna. Ett underbart inre pirr av nyfikenhet och glädje som bara vill spricka.
Riktigt så kände jag alltså inte igår när jag fyllde ett år äldre ;). Men jag får alltid en viss känsla inom mig att det ändå är en speciell dag. För det är ju den dagen man fyller år som man kom till denna jord. Den dagen då livet började på riktigt och man fick se ljuset. Man hade varit i mammas mage ett visst antal månader och utvecklat sin kropp bit för bit.
För visst är det coolt att kroppen bara utvecklas på det sättet. Man växer till och blir en människa. En människa som sedan formas utefter den miljön man växer upp i, det man är med om, de personer man möter, valet av mat och dryck man intar osv.
Födelsedagen borde vara en sådan dag då man verkligen firar detta. Det ska inte behöva vara mindre betydelsefullt att fylla 56 än att fylla 6 år. Vet inte varför man hör så många vuxna personer säga att ”nej, men det är inget att fira”, ”jag struntar i min födelsedag”, ”nej, jag vill inte bli firad”. Personligen tycker jag det är jättekul att bli firad och även bjuda på kalas. Inte för presenternas skull, men för att fira att jag finns och att detta är min alldeles egna dag, som jag givetvis delar med flera andra som är födda samma datum ;)! Jag visar på något sätt tacksamhet för mig själv och att jag finns, det är en dag som påminner mig om att jag är viktig och att jag betyder något, oavsett hur mitt liv har sett ut tidigare genom åren.
Sen blir man jättevarm i hela kroppen och glad i hjärtat av vänner som skickar sms eller vänner på Fb som skickar en hälsning. Det värmer till lite extra som man mår bra av. Så egentligen borde man ha fler födelsedagar än 1 st per år ;). Glädje, omtanke, uppskattning och kärlek är ju något man mår bra av och sällan kan få för mycket av.
Sen finns det givetvis saker som kan ha hänt på födelsedagar tidigare genom livet vilket gör att den dagen förknippas med något jobbigt, och av den anledningen vill man inte höra talas om det. Men se det då som en dag då du firar dig själv här och nu, en dag som är din och som ingen oavsett vad eller vem kan få förstöra. Välj bort det som varit och fokusera på nuet. Va tacksam för det du har nu och fira att du är du!
Oavsett finns det alltid två sidor av ett mynt, antingen gillar man det eller inte. Jag gillar att fylla år och kommer alltid så länge jag lever fira den dagen på något sätt. Jag kommer aldrig se ner på mig själv och säga att jag inte vill att den ska firas. När jag fyller 90 år ;), precis som min farmor gör om några veckor, ska jag be personer i min närhet ha ett riktigt underbart kalas för mig. Fira att jag faktiskt levt i 90 år, att jag har gått på denna jorden så länge. Jag vill inte vara den där personen som ligger sjuk och dålig inför döden och tänker att varför firade jag inte mig själv? Varför ansåg jag att jag inte var viktig? Varför hade jag inte mer glädje i livet? Varför levde jag inte som just JAG vill leva? Varför tog jag inte emot det personer gav mig med glädje, utan med en känsla av skuld och skam? Varför valde jag vissa vägar som inte gav mig någonting? Varför stod jag inte upp för mig själv till 100 %?
Jag vill leva och jag vill dö fylld av glädje! Jag vill fira min dag så länge jag lever och jag vill fira andras dagar och ge andra glädje. Fira att ni finns, finns ingen ålder som sätter stopp för samma pirr och glädje som infann sig i barndomens nyfikenhet. Det är en del av att bli vän med sig själv och sin egna kropp…du består av din kropp och den är värd att få bli firad ibland. Tänk hur du skapades, hur du utvecklades i mammas mage och på vem du är idag. Någon du vill vara eller finns det något som du vill ändra på? Tveka då inte! Gör livet till det du vill och fira lite oftare!
All kärlek/ Tina
att bli vän med kroppen 