När man är sjuk och verkligen så sjuk att man inte kommer upp ur soffan, släpper man många tankar och känslor som man vanligtvis går runt och bär på. Varför gör man det? Det är precis som att man vet att man håller på att bli ”frisk” igen när tankarna och känslorna kommer tillbaka. Det där som alltid är där, de invanda mönstren.
Men om tankarna och känslorna kan försvinna som de faktiskt gör, mer eller mindre, borde man inte kunna få dem att försvinna i ett ”friskt” tillstånd också?
Endel av er som läser detta tycker förmodligen att jag har blivit helt förvirrad och inte vet vad jag pratar om. Men om ni leker med tanken borde det ju fungera. Jag tror med hjälp av den kinesiska medicinens kunskap att det handlar om kroppens obalans. Kroppens status ändras när det kommer in en liten bakterie eller ett virus. Allt inne i kroppen snurras om och de ordinarie uppgifterna i kroppens arbete kan inte utföras, utan man behöver sätta in resurser på annat håll. Det ”vanliga” rubbas och en ny obalans skapas i kroppen pga. viruset eller bakterien eller som man inom den kinesiska medicinen säger en yttre patogen faktor.
Det blev ganska uppenbart för mig när jag började bli lite piggare i dag, att känslorna och tankarna som finns inom mig, de överdrivet jobbiga känslorna som man har vid bl.a. olika ätstörningsproblematik verkligen kommer av en inre obalans och att det går att få dem att försvinna. För varför försvann de bara sådär eller minskade avsevärt mycket, när jag blev sjuk och sängliggande? Jag är inte mina känslor och tankar – jag är den jag är bakom dem. Bakom det överdrivna och bakom obalansen.
Flera personer tror jag skulle bli som lite annorlunda personer bara man fixade till obalansen i kroppen. En obalans som oftast, beroende på hur länge man har haft den och vilket problem det handlar om, kräver tid och många gånger en livsstilsförändring. Man behöver kanske förändra sina kostvanor, sina vardagsrutiner och kanske ta itu med inre känslomässiga bitar som knager eller väcker kroppen till liv på ett negativt sätt i vissa situationer. Jag har sagt det förr och säger det igen att Mindful tapping är ett fantastiskt verktyg för det och den kinesiska medicinens kunskap om mat som medicin och att hitta roten till det onda. För hittar vi inte roten återkommer tyvärr ofta symtomen igen och igen.
Då kanske ni tänker att ja, men varför är Tina inte så pigg och helt fri från sin anorexia om det är så lätt och att hon har haft dessa verktygen en tid nu?
Det är inte lätt. Det tar tid att förändra ett långvarigt beteende och obalans. Tid som man i dagens stressade samhälle inte alltid har. Inte om man har mindre barn i alla fall ;). Men barn ska inte heller vara orsaken eller ursäkten till att man inte tar steget att förändra sig. Man får försöka hitta tid trots att det tyvärr inte finns att köpa på Ica eller Konsum. Man får på något sätt hitta en liten stund varje dag även fast man skulle önska sig betydligt mer, att bara vara med sig själv och kanske gå igenom dagen, hur ser morgondagen ut (om man känner att man kräver rutiner för att lättare göra det man vill göra), göra någon andningsövning, meditera, gå en runda i skogen, ligga i soffan och titta på tv osv. Något som du gör helt för dig själv.
Vi borde alla få ta del av sådan tid varje dag, men jag vet att det absolut inte är lätt att få ihop. Om man har barn kanske man vid något tillfälle kan fråga en granne som kan passa ens barn en stund eller någon annan i ens närhet. Vet också att man kanske då tänker att ”ska jag lasta över mitt barn på någon annan, bara för att JAG ska få vara för mig själv en stund” ”Det kommer aldrig på frågan”. Där är det bara ens egna tankar och känslor som kommer upp och sätter käppar i hjulet, du har inte en aning om vad den här personen som ska hjälpa dig tycker. De har också valet att säga nej och det är deras ansvar, inte ditt.
Sen utvecklar man sig utmed resans gång. Man kan inte tro att man ska bli frisk på 4 veckor bara för att man har satt igång. Så snabbt kommer inte belöningen i handen tyvärr. Givetvis behöver man ”del-belöningar” för att man inte ska ge upp hoppet. Men det kan vara att en vän sms:ar dig att du inte ska ge upp och att du är grym som gör det här. Tillslut kommer vi alla nå vårt mål bara vi lyssnar och gör det som vi behöver göra för att den obalanserade kroppen ska bli balanserad och att vårt rätta unika JAG ska få ta plats på denna jord och göra det den mår bra av att göra.
För efter dessa soffliggardagar med influensa finns det inget som kan få mig att tro att jag ÄR mina nuvarande tankar och känslor – det går att ”få bort dem”. Tålamod, tid, förstående familj, kunskap, jobba med mig själv, örter, bra mat, vila etc. Det kommet leda mig dit. En stark fysisk kropp i balans ger också en balanserad själ med balanserade tankar och känslor, allt hänger ihop.
Om du inte har tid, kom på ett sätt att hitta tid för dig själv varje dag. Jag har personligen väldigt svårt för det så är kanske också därför jag skriver att det är så oerhört viktigt. Jag vet hur urlakad kroppen kan bli om den inte får tid till vila, till återhämtning från stressigt jobb, stressig vardag med hämtning på förskola, middag som ska lagas, barns behov ska bli tillgodosedda och du vill vara den där underbara mamman eller pappan du brinner för att vara.
Men man blir ju ingen underbar mamma eller pappa om man inte får tid för sig själv och kan fylla på batterierna någon gång eller helst varje dag. Då tar batteriet istället slut och underbar blir blott ett ord, ett ouppnåeligt sådant om batteriet inte får laddas.
Har du någonsin funderat i dessa banor? Om inte, så gör det!
All kärlek/ Tina
att bli vän med kroppen 