Sprida ringar på vattnet…

Man hör ibland vissa personer som säger att blogga, det är bara ”speciella personer” som håller på med det, som vill få bekräftelse och uppmärksamhet. Jag håller inte med om det, utan tycker det är ett oerhört bra sätt att dela med sig av sin kunskap på. Det är ett sätt att sprida ringar på vattnet och dela med sig av erfarenheter som andra kanske funderar över och kan få svar på för att just någon annan väljer att dela med sig, istället för att ha det inom sig själv. För hur skulle det sett ut om ingen delade med sig? Om alla bara höll saker inom sig och valde att enbart ge till andra i syfte att tjäna pengar på det.  För många tjänar inte ett öre på att gratis dela med sig av både kunskap och personliga erfarenheter genom att t.ex. blogga. Jag blir varm och glad i hela hjärtat när jag lyckas sprida ringar på vattnet och brinner verkligen för att hjälpa andra oavsett om jag tjänar pengar på det eller inte. Det finns ingen bättre känsla när man känner att man kan dela med sig av det man kan, det man har med sig i ryggsäcken och sen får ett ”kvitto” på att man hjälpt andra med det. Sen finns det givetvis gränser på när det gäller att ge och ta också, allt är en balansgång och det får inte bli för mycket av varken det ena eller det andra.

Jag fick i alla fall i veckan en fråga om hur man ser och gör om ens barn håller på att ”bli med anorexia eller annan ätstörningsproblematik”. Så tänkte dela med mig lite av vad jag själv tror om det:

”Blivit fin”

Själv var jag länge mullig och grov som liten. Sen rätt var det var så började jag växa på längden, samt va sjuk i influensa under några veckor och blev efter det som en ny person utåt sett. Alla kommenterade ”å vad du växt och blivit fin”. Vad jag kommer ihåg var det ingen som nämnde ordet smal, men de sa ”blivit fin”.

Var jag inte fin innan jag växte eller var sjuk?

Jag tänkte förmodligen vad var det som hänt…jo jag hade ju blivit smal, alltså va jag fin för att jag blivit smal?

Det kan vara väldigt dumt att säga såhär till en person som dessutom är i en känslig ålder som man är när man börjar växa mycket på längden. Det är mycket jämförande hit och dit med kompisar och annat. Man är känslig på många plan och klingar det fel i öronen på en person som växt eller på något annat sätt blivit mycket smalare kan det leda till något väldigt mycket större än vad folk kan ana.

Påverkansfaktorer

Man får beröm och blir sedd för sitt utseende och inte för den man är inombords. Man vill sen få beröm igen och igen, för det mår man ju bra av. Man mår bra av att höra att man är vacker och även känna att kläderna sitter bättre och att jag kan ha de där byxorna som jag länge velat köpa, men tidigare inte kunnat få på mig. Blir fördelarna för många kan det skapas en rädsla för att gå upp i vikt igen. Skulle man dessutom råka ut för att någon säger ”nu har du allt blivit lite rundare igen” kan det bli väldigt fel. Jag tror att mycket beror på hur man inombords tar det andra säger till en. Hur man tolkar det. Hur man känner kring det. Om man har någon annan i ens närhet som påminner och påpekar att det andra uttalar sig om är varken sant eller viktigt. Det viktiga är hur du själv mår och känner kring saker. Det är mycket som kan spela in.

Jag tror också att man ärver med sig en viss status och benägenhet att utveckla vissa saker, som i sin tur påverkas och utvecklas av hur vi lever för övrigt, dvs. vad vi äter, dricker och hur vår omgivning ser ut. Är kroppens status i obalans är risken större att man inte står emot vissa uttalanden ifrån andra. Allt spelar in och påverkar – mat, arv, miljön mm. Det som påverkar kroppens fysiska status påverkar även själen, känslorna och tankarna. Det går inte att skilja kropp och själ från varandra och se dem som enskilda delar. Det finns alltså flera faktorer som inverkar såsom jag skrivit om tidigare och kommer skriva mer om framöver.

Tips på var man kan börja

När det gäller vad man behöver lägga märke till tror jag det viktigaste av allt är att i första hand börja uppmärksamma hur ens barn beter sig. Hur mycket de äter och tränar? Hur de pratar kring mat? Väljer de att gå ut och gå istället för att titta på sitt favoritprogram? Tar de bort fett från maten? Frågar de vad maten innehåller som du lagat? Går de på toaletten direkt efter att de ätit? Undviker de att äta tillsammans med familjen? Är de glada eller ledsna? Hur mycket äter de?

Va lyhörda och se om något av detta förändras.

Sen är det viktigt att prata med varandra MEN jag tycker inte man ska väcka ”den björn som sover” förren man vet att den är vaken. Det kan bli fel och istället SKAPA tankar, om man börjar prata om att ”du måste äta mer”, ”du får inte gå ut när du är såhär smal” osv. Be dem istället ta en macka efter de varit ute och gått och se om de äter upp den, gå bakvägen. Vägrar de varje gång är det något som inte stämmer och då är det absolut läge att prata om det och visa att man bryr sig på ett kärleksfullt sätt.

Skulle man lägga märke till att de är nedstämda och lite ledsna så prata om det, men börja inte prata om att äta och vara smal förren du vet att det är så, men absolut om du ser saker som visar på det. Prata om att man behöver äta mer när man är i den åldern och växer. Då går det åt mer energi och kroppens organ behöver mer för att orka. Prata inte om det yttre och att det är det som är det viktiga. Det är det som sker inombords, inne i kroppen som är viktigt och som behöver fungera. Skulle inte detta hjälpa finns det andra verktyg att ta till.

Glöm inte sprida dina ringar på vattnet!

All kärlek/ Tina