Spännande funderingar…

Jag har tidigare pratat om att vara väldigt styrd av klockan, att leva efter den och inte acceptera kroppens naturliga signaler. När man svälter sig själv som man gör vid olika ätstörningsproblematik försvinner kroppens naturliga signaler efter en tid. Hela kroppens balans rubbas. När man svälter en kropp så svälter man inte bara de fysiska organen, utan man svälter allt. Man svälter även känslor och tankar och själen, för allt hör ihop. Allt är en helhet som inte kan fungera optimalt utan sina delar, utan alla pusselbitar fungerar det inte som det ska helt enkelt. Kroppen bli inte i komplett balans.

Ätstörningsproblematik anses nog för de flesta vara en psykisk sjukdom som tillslut blir fysisk för att man går ner så mycket i vikt och får symtom som visar på som i mitt fall väldigt stor blodbrist. Jag va yr, svag, matt, orkeslös, sus i öron, svarta prickar i synfältet mm. Det jag däremot tror att många inte tänker på är att det faktiskt kan bero på en bakterie. Jag skrev min uppsats under min utbildning till akupunktör inom den traditionella kinesiska medicinen, om just PANDAS. Det är en sjukdom som inte är så vanlig, men som kan drabba främst barn. Det förekommer även att man insjuknar i vuxen ålder, men är inte lika vanligt. För att fatta mig kort är det en sjukdom där barnet blir som förbytt över en natt med ilskeutbrott, inlärningssvårigheter, ångest, olika tvångsbeteende där anorexia kan räknas in mm. Det forskningen hitintills kommit fram till är att det är streptokocker som påverkar kroppen och de basala ganglierna i hjärnan, vilka i sin tur bl.a. påverkar en persons beteende och känslor. Ända sedan jag skrev uppsatsen har jag inte riktigt kunnat släppa detta eftersom jag själv va sjuk i influensa med streptokocker under en längre period och efter det kom anorexian. Visserligen gick jag ner 10 kilo i vikt pga att jag varken åt eller drack under ca 2-3 veckor, men jag kan idag inte säga om det va för att jag blev mer ”populär” efter viktnedgången eller om det faktiskt va så att streptokockinfektionen påverkade vissa områden i hjärnan. Enligt kinesisk medicin är bakterieinfektioner en form av ”hetta” och det som gjorde de här personerna med PANDAS friska från symtomen va långa pencilinkurer. Pencilin ger enligt den kinesiska medicinen kyla till kroppen. Då kan ni själva lista ut att kylan tog bort hettan dvs. infektionen och symtomen försvann, tillfälligt i alla fall. Jag ska inte gå in på det djupare, men om man är mer intresserad av ämnet och PANDAS så finns det att läsa om här.

Vet inte varför jag kom in på detta, men antagligen va det viktigt att skriva om. Det jag vill fånga upp är att det faktiskt kan finnas andra orsaker till anorexia och därmed tvångsbeteende än psykiska. Att det faktiskt finns forskning kring det, men att det inte pratas så mycket om. Sen va detta sjukdomen PANDAS där anorexia kan vara ett av flera olika symtom. Men det är ändå intressant att fundera över. Kanske har alla psykiska sjukdomar en bakomliggande liten virus eller bakterie (om man pratar västerländsk medicin) bakom sig som orsakar en inflammation i kroppen, eller vad tror ni? För mycket hetta eller för lite blod enligt den kinesiska medicinen? Jag gillar att fundera och spekulera, så det är det jag gör här och delar med mig av. Jag kommer absolut inte med något facit, vilket kanske är viktigt att påpeka. Tycker hursomhelst att man skulle behöva ta behandlingen av anorexia patienter på större allvar och kanske tänka lite nytt. I min värld hjälper det inte att prata sig ur problemet eller tvinga i någon mat.

Som med alla problem måste man komma åt orsaken och inte bara döva symtomen. Det är just det man gör genom att prata. Att tvinga i någon mat kan vara viktigt i vissa lägen, men man blir inte ”fri” från anorexian genom att bara tvinga i sig mat. Pratade med en kvinna förra veckan där hon hört att en vän till henne vars barn ligger inlagd på sjukhus pga. anorexia, inte får någon annan hjälp förren BMI står på en viss siffra. Innan dess är det bara äta som gäller. Är tanken att de anser att patienten inte kan ”tänka klart” förren BMI är uppe på en viss nivå och därmed alltså inte är redo för samtal, de anser att det inte är någon mening att satsa på denna personen förren dess, eller hur tänker de? Ska en siffra få avgöra om man är berättigad till mer hjälp än en sjukhussäng? När personalen dessutom tydligt talar om att hon är ”duktig på att äta jämfört med andra inlagda” då undrar man om de har någon utbildning överhuvudtaget om det de jobbar med? Ska man lämna dem där med ångesten som kommer, alla tankar och känslor? Eller är det så att det kanske är just det personer med ätstörningsproblematik behöver? Att ”lära sig” att få höra, lära sig att stå ut med de kommentarerna och orden klingandes i öronen timme ut och timme in, förmodligen flera veckor eller månader efter det att någon sagt så? Svaren har jag inte, alla är vi olika och ser på det på olika sätt och har olika erfarenheter med oss.

Men det jag vet är att det finns fantastiska hjälpmedel man kan ta till i sådana här lägen, som dagens sjukvård tyvärr inte tar hjälp av. Hjälpmedel som kan minska ångesten på naturlig väg direkt på plats. Hjälp där man ser både det fysiska och psykiska, ett helhetstänk. Kroppen kommer inte automatiskt i balans genom mediciner eller samtal…det krävs andra sätt, nytänkande. Hoppas att man snart tar sjukdomen på större allvar och fångar upp alternativa metoder som faktiskt hjälper på riktigt eller forskar vidare på om det kanske kan vara så att det är någon liten bakterie som ligger och gömmer sig någonstans i kroppen. Oerhört spännande att fundera över är det i alla fall tycker jag.

All kärlek/ Tina