Sitter och skriver medan jag tar en kopp chokladmjölk gjord på havredryck, kakao och kokosolja. 
Klockan är 16:51 och runt kl. 18:00 ska vi äta middag. Bara att göra en sådan här sak, att stoppa något i munnen två gånger inom loppet av ca 1 timme kan vara oerhört jobbigt. Det är en sak som oftast inte bekommer de flesta, inte de som inte är fixerade över hur de ser ut iallafall. De som inte bryr sig ett dugg om det. De reflekterar förmodligen inte över det, utan njuter av en god kopp choklad i vinterkylan.
För mig har det länge varit oerhört viktigt att låta det gå 3-4 timmar mellan måltiderna. Det har inte spelat någon roll om jag varit vrålhungrig efter 2 timmar. Har det inte gått 3-4 timmar så är det inte ok att äta. Livet blir väldigt begränsat och oerhört styrt av att leva så, ett val man som anorektiker väljer helt själv. Det är ingen som tvingar en eller hindrar en från att ge kroppen det den behöver. Är den hungrig efter 2 timmar så behöver den antagligen något att äta, något bränsle till cellerna och övriga organ så att de kan sköta sina uppgifter i kroppen. Man har kanske vissa dagar gjort något extra på jobbet eller hemma som tagit lite mer energi och därför säger kroppen till att ”ge mig mer”. Det har jag tidigare aldrig lyssnat på. Jag har fullständigt struntat i om den stått och vrålat av hunger…jag har istället kollat vad klockan är och levt efter den.
Tror säkert och vet att det ändå är många som tänker så allmänt i vardagen utan att vara anorektiker, att man inte äter förren det gått några timmar mellan måltiderna, oavsett om man är hungrig eller inte. Men är det rätt mot kroppen att göra så? Är det rätt att strunta i behoven och gå efter klockan? Sen vet man att kroppens rutiner brukar se ut ungefär så och det är en allmän rekommendation att äta med 3-4 timmars mellanrum. För mig har denna ”regel” blivit väldigt jobbig och en fix idé, eftersom jag valt att följa den slaviskt många gånger. Den har både sinkat mig när det gäller sociala relationer och min egna kropps välmående. Jag kommer ihåg för många år sedan då jag hellre valde att avstå en kväll med mina fina vänner för tiden passade inte in med mitt liv och maten, eller hade jag ångest för vad de skulle bjuda på. Jag hade inte kontroll på maten och därmed mig själv. Valde jag att gå dit, vilket ändå hände flera gånger, va ångesten i halsgropen större delen av kvällen och man va förmodligen inte någon jätterolig gäst. Ångrar det väldigt mycket idag och önskar på ett sätt att allt varit annorlunda. Samtidigt som jag tänker att hade det varit det hade jag inte suttit här och skrivit idag eller lärt mig allt det jag lärt mig på vägen eller träffat alla underbara människor som hjälpt mig på det ena eller andra sättet. Jag hade nog inte gått den vägen jag gått med att 
intressera mig av alternativ medicin, det andliga och allt som hör till kroppen och psyket. Vad det är som gör att man beter sig som man gör och vad det är som kan ligga bakom. Tycker det är så oerhört fascinerande och spännande. Vilken energi olika personer går runt med, vad sjukdomar av olika slag förändrar energin och hela en persons personlighet, obalanser som kan balanseras upp med mat osv. Vill bara hela tiden lära mig mer och förstå hur saker hänger ihop. Så tack anorexian för du gett mig det jag hitintills lärt mig, tack min kropp för du ännu orkar med mig och kämpar med mig för att kropp och själ ska bli ett.
All kärlek/ Tina
att bli vän med kroppen 