Underbara hjärtan!

Ibland behöver man veta om man är på rätt spår i livet och då kan det kännas fantastiskt att få lite vägledning för att man är det…

Ända sedan jag började ta tag i mitt liv lite mer på riktigt har jag då och då fått underbara hjärtan som något tecken på att jag inte är ensam, att jag är på rätt väg, att inte ge upp mm. En helt fantastisk hjälp som jag är så tacksam för. Kan nog inte beskriva det i ord hur glad och varm jag blir inombords när de dyker upp. De bara kommer i olika former och i olika sammanhang som en skänk från ovan. Tusen TACK!

Å jag tror att vi alla har något som vi ”får” men kanske inte är tillräckligt vaksamma på eller ser det där lilla som den finaste presenten. Man kanske är van vid att det ska vara en ”riktig” sak, något mer konkret, något större eller att det ska hända något utöver det vanliga. Ibland när allt känns grått och trist så ser man också oftast bara det gråa och trista. Man faller lätt in i rollen och ”smittas” av det som man själv ”smittar” sig med. Å precis som när det handlar om att bryta alla invanda mönster, anorektiskt eller inte, så gäller det att bl.a. SE nytt, se det ljusa, fylla sig med ljus som kan bestå av härliga vänner, familj, en bok eller något annat som får dig att se en ljusare nyans av livet. Börja titta dig omkring och se vad du har och vad du får. Helt plötsligt kanske det dyker upp något, något som du kanske inte förväntar dig, men som ändå känns som det där lilla extra. Något som vill säga dig något.

Mina hjärtan är en sak bland många andra som hjälper mig på vägen och en sak som jag vill dela med mig av till andra. Be om hjälp och se vad som händer!

Under mina första år va det iallafall ingen psykolog som bad mig leta lite i livet, att se vad det innehöll eller ifrågasätta vad det va jag höll på med, vad det gråa och trista stod för, vad det va som gjorde att det kom och inte riktigt ville lämna. De pratade inte om livet, de gav mig inga ”små tips”, utan de lät mig mest prata om hur det varit sen sist vi sågs…å det va ju det samma…dag ut å dag in. Så var det för mig, alla är vi olika och för dig kanske det är den rätta vägen…att prata om hur du har det…men de va det inte för mig, just då. En sak som är säker är i alla fall att om du inte vågar testa att se något annat, då kommer det förbli som det alltid varit. Mina hjärtan har hjälpt mig mer än vad de kan ana. Så se dig omkring om dina ”hjärtan” också finns där ute.