Jag har tänkt endel på frågorna jag skrev om i förra inlägget, varför man som människa, anorektiker eller inte, kan tycka det är jobbigt att prata om något som bär upp hela ens existens, något som gör att vi lever. Varför det väcker känslor och tankar hos många att prata om utseende och därmed vår kropp. För det är ju vår kropp som är vårt utseende.
För mig beror det på vad jag bär med mig, vad jag har inom mig. Hur jag ser på mig själv, på min kropp och vilken betydelse den fått genom åren. Vad personer sagt till mig och hur jag tagit emot det. Det är generellt ett tema som väcker mycket tankar och känslor och som kan vara extra känsligt i vissa åldrar.
Vissa påverkas också mer och andra mindre av vår omgivning och vad andra människor tycker och tänker eller vad sociala medier visar. Har man ett djup av styrka och en god självkänsla tror jag inte det bekommer en på samma sätt, vilket hade varit det önskvärda för alla. Men det är inte alltid lätt att bara skaka av sig och särskilt inte som barn. Då har man heller inte alltid samma referensramar för vad som är ok och inte ok.
Då köper man mer vad andra säger och det hamnar som ett minne i kroppen som hos vissa lever rövare rejält. Barn är som öppna böcker och jag tillhörde dem som va väldigt öppen och som tog in väldigt mycket av det som uttalades runtomkring mig. En, som jag kan se det idag, otrygg och rädd liten själ.
Jag köpte helt enkelt det andra sa om mig. Jag köpte att det va ok att bli kallad ”fett-martina”. Att få kommentarer om att man åt för mycket. Att man inte va som det så fina ordet heter, ”duktig”, på saker som man enligt omgivningen ”sa” att man borde va ”duktig” på. Jag trodde på något konstigt sätt att det skulle vara så, att det va ok. Jag såg hellre att andra hade det bra och kunde ha roligt på min bekostnad än att säga emot. Jag hade en så stor rädsla inom mig för vad andra skulle tycka och säga att jag hellre gick brott på mig själv.
Sen kan det vara tvärtom också eller ofta en kombination av båda, att om man hela tiden får beröm för det man gör, så vill man eftersträva den positiva känsla som infinner sig då man får beröm eller när man känner sig ”duktig”. Om man får höra att ”å vad fin du är”, ”vad gullig du är som hjälper till”, ”vad duktig du är som har så fint på ditt rum” osv. Det blir som en ständig strävan efter att få beröm och att personer i ens omgivning ska tycka om en…att bli sedd…och då gör man allt för att det ska kännas så inom en igen och igen och igen. Man glömmer bort sig själv och sina egna övriga behov. Det viktigaste är att få beröm, vara omtyckt och sträva efter att vara som de ”populära”.
För mig va det tyvärr så att jag fick mer uppmärksamhet efter min viktnedgång. Att man på något sätt va finare bara för att kilona hade rasat. Men jag va ju fortfarande samma människa, eller? Jag hade väl inte förändrat mitt sätt att vara bara för att jag blev smal? Och tyvärr slutade det inte där, vid de 10 kilona…jag ville bara ha mer och rädslan för att inte kunna uppleva samma ”popularitet” igen växte sig starkare. Inget jag förstod då eller ens funderade över…det bara drev mina tankar och känslor och därmed mitt beteende. Idag vet jag eller i alla fall anar att det inte va så stort som jag då upplevde det. Hela min omgivning gillade mig inte mer bara för att jag blivit smal, men det kändes så då…jag tror snarare att det va jag själv som också upplevde det så. Idag kan jag se att det genom åren varit en enkel och lätt väg att ”skylla” på andra. Att det är någons fel att det blev som det blev, man vill hitta något utanför en själv som man kan skylla på. För det är ju så mkt enklare än att själv ta på sig ansvaret.
Så våga prata och se vad du själv gör mot din kropp och därmed mot dig själv. Se vad andra gör och markera att detta är inte riktigt ok! Våga öppna dörrar, fungerar det inte med hela så kika iallafall in lite grann. 
Att gömma sig bakom något eller någon skadar bara en själv. När man är i det tänker man sällan så, men det är när man har vågat öppna dörren som den riktiga belöningen kommer.
All kärlek/ Tina
att bli vän med kroppen 